Tobbe Tuba

Idag var det premiär för barnföreställningen Tobbe Tuba på jönköpings nyinvigna kulturhus Spira. Barnen skrattade åt knasiga gosegrisen och den pruttande tuban, dansade till pippimelodin och mozart, och sjöng blinka lilla stjärna för full hals. Avslutades med premiärbubbel till alla barn. Nu ska vi hem till ett dukat middagsbord :)

I Ulricehamn

I helgen är jag å flickorna på en miniresa. Idag har vi åkt till Jönköping, till morfar och Eva, och igår till idag har vi varit hos mormor i Ulricehamn. I uhamn passade vi även på att ta ett besök i simhallen och leka i det nya barn-vatten-landskapet. På filmen ser ni en liten snutt från när flickorna badade där. Imorgon ska vi in till stan å gå på familjeföreställningen Tobbe Tuba (tror jag den hette), jag, flickorna, morfar och morbror Lukas. Mysig helg.

Hej igen

Hej alla bloggläsare! Ursäkta för den långa pausen. Oftast blir det få inlägg när det inte har hänt så mycket här hemma, men denna gången är det för att det har hänt sååå mycket att jag inte vet vad jag ska skriva! Kort sammanfattning av hur läget ser ut: Jag är hemma igen! Vår familj har återförenats. Det är det största och viktigaste =) och att jag är så mycket friskare.

Vi har verkligen fått vara med om ett gudomligt mirakel på så många plan. Jag ska inte gå in på några detaljer, men det känns jättebra! Även när det kändes som svårast, så kan man nu i efterhand se tillbaka och tydligt se hur Guds hand har varit med genom allt. Alla problem är såklart inte borta, men vändningen vi väntat så länge på har kommit.

Jag känner mig så levande och älskar varje stund av mitt liv! Som sagt, ett mirakel =)

Lalle barnvakt

Dagis stängt, barnen halvsjuka och jag å Joel behövde iväg på ett samtal. För första gången tog Lalle våra två små busungar på egen hand :) å det gick finfint! Tindra va överlycklig över att få spela pirat på Lalles iPhone. Så nu är min gamla traditionella telefon inte speciellt intressant längre. . .

Härligt mamma

Jag vet inte varför jag lovade det, men i en svag stund igår kväll så lovade jag Tindra att idag skulle vi äta kvällsmat i hennes rum. Detta gav höga förhoppningar och massa tankar till min härliga lilla fyra-och-ett-halvt-åring. På dagis har hon idag gått å tänkt ut hur kvällsmaten i hennes rum skulle arrangeras, och det första hon gjorde när hon kom hem var att flytta över Millas röda bord och stolar till sitt rum, hämta en handduk till duk, plocka fram en mix mellan vanliga tallrikar och dockporslinet. Ja, ungefär såhär såg det ut. Milla gillade storasysters ide, och satt hela måltiden och myste för sig själv "härligt mamma, härligt". Detta är kanske inget som rekommenderas att lova sina barn, men jag fick iaf ett riktigt guldminne från ikväll.

Livet går vidare

Nyss hemkommen från vår gudstjänst idag som tillägnats våra två mördade medlemmar och deras anhöriga. Dagens planerade familjegudstjänst ställdes in. Jag tycker vi har fått många motgångar i livet, men jag kan inte ens ana smärtan hos de närstående till T och I. Det är svårt att förstå att det hemska som hänt verkligen har hänt.

I vår familj går det uppåt. Jag fascineras av Guds godhet och mäktighet. Jag vet inte hur mycket eller vad jag ska skriva om vår situation, men det går åt rätt håll. Friskare, gladare, stabilare, hoppfullare. Å behöver jag skriva mer än det? =)

Dubbelmord R.I.P

Jag vet inte hur mycket ni läsare har läst på löpsedlar och i tidningar. Först fick jag höra om tragedin i mordet på en 4-årig pojke i Ljungby. Strax efter får jag veta att två personer mördats i Långared, strax utanför stan. För en stund sedan fick jag veta vilka som var mördade, vi kände dem. De är med i vår församling. Många mördare han jag mött i fängelser, många artiklar och program har man sett om hemska mord, men när det sker ett brutalt mord här på min hemmaplan på personer jag känner... det kryper läskigt nära! Det sitter en klump i hjärtat. Mina tankar och böner går till familj och anhöriga denna tragiska dag.

Effektiva veckan

Förra måndagen va vi och köpte virke till staketet, sen sattes stolparna och reglarna förra veckan, och idag hade jag och stina som projekt att såga till alla brädor. Det va så kul och rullade på jättesnabbt. Tror dock att jag kommer upptäcka ett antal muskler imorgon som jag inte visste att jag hade. . .

14 okt

Igår va en speciell dag. Det va min födelsedag, å även om det inte är speciellt speciellt att fylla 26 va det en bra dag i mitt liv. Underbara stina å sara överraskade med härlig girls-day-out lunch å fika på stan. Sen åkte jag hem och spenderade resten av dagen med min familj. Jag har verkligen lärt mig uppskatta sånt som jag förr tagit för givet, och jag somnade min första natt som ett år äldre med ett leende på läpparna.

Kvinnor på bygghandeln

Stina å Mats ska bygga staket till nya huset. Mats är på jobbet och de stora barnen är på dagis. Så jag å stina tog tillfället att ta en tripp till Allum, eller rättare sagt byggmax bredvid Allum, å köpte in virket. Det är visst ganska ovanligt att två 26-åriga kvinnor och ett spädbarn hyr ett släp och åker till en bygghandel. Både mannen på statoil (där vi hyrde släpet) och killen på byggmax kommenterade att vi va två tjejer. Ja, vi är två tjejer, men det gick alldeles utmärkt! I ösregnet bar vi brädor och stolpar som nu ligger fastspända bak på släpet. Ett litet steg för jämställdheten, men ett stort steg för oss! Trevlig start på veckan :)

Milla 2 år!

Lek i stadsparken med morbror Lukas.

Dagens alla händelser har idag gått i temat Milla. Mysfrukost, lek och grill i stadsparken, tårtkalas och massa paket! Nu sitter flickorna framför nya "Alfons och Milla"-filmen och frossar i pannkakor, godis och chips. Det är en nöjd 2-åring som jag strax ska börja natta.

Med hjälp av storasyster blåstes tårtljuset ut på tredje försöket.

Milla sitter och leker och visar moster Rut sina nya saker efter fikat.

<3 Sann lycka

Som jag skrev för några dagar sedan, ta aldrig någon du älskar för givet! Jag är så glad, är precis hemkommen från lekparken å promenaden med Fiffi och Milla. Lite ensamtid med världens bästa 1-år-och-364- dagars-flicka. Tindra är med Rut på stan inne i jönköping. Visst är situationen jobbig, men att kunna njuta såhär av enkla vardagliga händelser... Jag fattar inte hur jag kunnat missa så många fantastiska stunder när jag hade barnen nära hela tiden. Inte ens när Milla skrek i över en timme innan hon somnade igår kändes det det minsta jobbigt. Att ha två så fantastiska barn är en sann välsignelse, å jag ska göra allt för dem!

Fast mark

De säger att frid inte är avsaknaden av stormigheter, utan att hitta friden i stormen. Jag har haft en härlig dag idag. Mysfrukost med lillsyrran, långpromenad med Fiffi vid Vätterns kant, skrubbat pappas badtunna, slappat framför tv4play. Känt mig levande. Nu har pappa precis kommit tillbaka från Helsingborg och maten står på spisen. Härliga Annie är på granngatan å ska förgylla min kväll. Som om detta inte vore nog så känner jag mig som ett barn innan julafton i väntan på att flickorna ska komma hit till Trånghalla och jag ska ha de två och ett halvt dygn i sträck!
Läste igår citatet: "När man nått botten har man fast mark under fötterna". Ja, ibland känns det som om botten är nådd, men jag har fast mark under fötterna, huvudet är ovanför vattenytan och blicken högt.

Egna barn och andras ungar

Trots att jag inte har förmånen att spendera en söndagkväll med mina egna barn så har jag ändå fått det näst bästa, jag har mina barns bästa kompisar. Livet i en annan familj (trots omständigheterna) är kul, lärorikt, intressant och nämnde jag kul? Universums bästa barn är utan tvekan två små flickor vid namn Tindra och Milla, men barnen Hulldin är goda andraplatsare. Å de förgyllde denna söndagkväll/em. Efter middagen åt vi Stinas dubbel-choklad-kaka och... ja, såhär såg det ut i slutet av den matstunden:

Guds ledning

Tack alla ni som är med och ber för oss. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, läget ändrar sig inte så mycket. Jag är väl omhändertagen hemma hos mina kära vänner Stina och Mats, och flickorna kommer hit å leker i eftermiddag efter dagis. Ska bli så mysig att få se dem!

Vi behöver fortfarande tydlig vägledning från Gud, be att jag och Joel kommer överens om samma mål och vägen dit. Jag vet att de flesta av inläggen innehåller önskningar om förbön, men det är för att jag är övertygad om att det är bästa sättet att hitta rätt i en. . .förvirrad. . .svår. . .situation. Å framför allt, be om beskydd över barnen.

Ta aldrig någon du älskar för givet

Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa gathörn eller vad morgondagen har i sitt förvar.

Gå på vattnet eller sjunka

Ja kära läsare... Detta är oftast en ganska lättsam blogg med vardagens små guldkorn. Jag har tyvärr inga sådana guldkorn att dela med mig i nuläget. Ni vet hur man brukar säga att vi gifta har "vårt på det torra". Tänk aldrig så! Ta aldrig någon du älskar för givet!!! Man vet aldrig vad morgondagen bär med sig. Idag har jag gått å gnolat på den gamla psalmen "Blott en dag, ett ögonblick i sänder". Tröstande. För så ser livet ut just nu. En dag i taget, oftast t.o.m bara ett ögonblick i taget.

Jag känner mig som Petrus, när han gick på vattnet med Jesus. För dig som inte känner till händelsen så kom Jesus gående på vattnet mot lärjungarna som satt i en båt på Genesarets sjö. Det blåste kraftig. Petrus ropar till Jesus och går ut på vattnet för att möta honom. Å han går. På vattenytan. Men när han är nästan framme vid Jesus tittar han sig omkring, ser vågorna och tappar tron. Han sjunker ner i vattnet. Jesus sträcker ut sin hand och drar upp honom och de går i båten.

Vissa stunder så känner jag sådan frid över situationen. Det är minst sagt storm omkring, och ändå klarar jag att gå. Men sen gör sig omständigheterna sig påminda. Tilliten till att Gud kommer lösa problemen och ge mig tillbaka min familj vacklar. Jag sjunker. Men jag hinner inte sjunka helt.

Jag vet att ni är många som ber för oss, och snälla, fortsätt med det! Vår familj är inne i en allvarlig kris. Era förböner har gett mig ny styrka, men jag vacklar. Joel saknar hopp, visar inga tecken (för mig) på att ha tro på framtiden. Vår framtid.

Jag saknar mina barn så fruktansvärt mycket, och jag vacklar varje gång jag tänker på att allt vi som familj byggt upp är på väg att tas bort.

Be vänner, be! Vi är en familj i kris. I desperat behov av helande till ande, själ och kropp. Å inte minst: Be om beskydd över barnen!! Vi behöver ett mirakel!

Världens bästa barn!

Idag fick jag veckans bästa timme med världens allra bästa barn! Fika och lek i Nolhaga ska aldrig underskattas! :) Ett gungande barnskratt kan verkligen sudda ut världens alla bekymmer. I alla fall alla mina bekymmer. :) Jag ser med längtan fram emot nästa gång jag får hålla en av dessa gudomliga barn i mina armar. Ni trosyskon som läser detta, sänd upp en bön till vår himmelske fader för dessa små underverk. Beskydd över dem (framförallt i denna förvirrade situation de hamnat i), och vishet till oss vuxna att ta hand om dem på bästa sätt!

???

Aaaaah! Jag vet inte vad jag ska skriva! Jag vet inte vad jag ska göra! Jag vet inte vad som kommer hända! Minuterna plågar mig, ovissheten biter i mitt inre! Jag försöker vara stark, jag försöker ha tålamod, jag försöker.... GUD! Var är du?? Vi behöver dig! NU!

Nytt hopp?

Hej igen kära vänner (och främlingar). Bloggen har i det närmaste bombaderats av besökare sista dygnet, och jag uppskattar väldigt alla ni som ber för oss och som på olika sätt försökt uppmuntra. Ibland undrar jag var gränsen går för hur mycket man ska blotta sig för allmänheten på en blogg som denna. Så personlig som jag varit de sista dagarna är ju verkligen att blotta sig helt. Men sista dygnet har jag på ett mirakulös, gudomligt sätt mått mycket bättre än som kan förväntas under sådana här omständigheter. Det finns bara en orsak till en sådan förbättring, era böner och Guds kraft! Jag måste dock förtydliga att inget praktiskt har löst sig i vår katastrofsituation, så vänner fortsätt be för oss! Jag ville bara med en glimt uppmuntra om att jag tror att något håller på att hända i mitt inre, och jag har fått ett nytt hopp om framtiden. Dock är det en lång lång resa kvar för oss. Men med era förböner så... ja, är ju ändå allt möjligt, eller hur? Be för Joel! Be att han får den friden i hjärtat som jag (trots omständigheterna) har fått känna sista dygnet. Be för barnen! De är ju det allra viktigaste vi har!

En sekund är som tusen år

Mitt liv, nej vårt liv, har rasat samman med buller å bång! Min sjukdom har infekterat mitt liv och min familj. På grund av min sjukdom har min man... ja... gett upp? tagit slut? tappat hoppet? tappat orken? tappat tron på oss? tappat viljan? Mitt hjärta skriker och ensamheten äter upp mig inifrån!

Joel svarar mig inte. Å jag försöker förstå. Jag försöker ge honom space. Jag vill ge honom all tid han behöver för att komma tillbaka, till livet och till mig och till barnen. Men hur klarar man att ge någon tid när varje plågsam sekund är som ett dygn, och huset skriker ut i öronbedövande tystnad att det saknas en man och två barn.

Kära vänner, be! Be för Joel! Det är såå viktigt! Be att hans huvud hamnar ovanför vattenytan! Be att han får livsglöd tillbaka. Be att han ser vart vägen går. Be att vägen går tillbaka till Åkaregatan! Be att han får känna att han vilar i Guds hand, verkligt! Be för barnen! Be att de inte skadas! Be att de klarar sig igenom krisen utan men! Be att jag får se dem igen! Be att vi blir en hel familj! Be för mig. Att jag orkar hjälpa Joel. Be att min värld hamnar på rätt track igen. Be att jag får tillbaka min familj och inte lämnas ensam. Be att jag blir FRISK!!! BE OM PSYKISKT HELANDE, ETT MIRAKEL I BÅDE MITT OCH JOELS LIV!!!!!!! HJÄLP!

My biggest misstake

Detta är det effektivaste sättet att bli av med sin familj. Kombinerat med långtidssjukskrivning och psykisk ohälsa så har man det perfekta receptet för att bli lämnad ensam. Sjukhusskräck på det så är det fullbordat.
Vem har någonsin påstått att alkohol hjälper, för stunden, mot ångest? Nu vet jag ännu mer varför jag är nykterist och ska så förbli resten av mitt liv. Nu är det bara att hålla tummarna och knäppa händerna för att livet kommer tillbaka till mig.

Kvällspromenad

Kvällspromenad i duggregn är förvårnandsvärt skönt. Friskt och svalt. Tyst och lugnt. Mitt område är perfekt att ta promenader i! Å nu på kvällen när det är mörk så är det perfekt att gå runt och tjuvkika in i upplysta rum =) Alla hus på våra paralellgator är likadana från början, så det är kul att se hur olika man kan inreda likadana hus! Å vi är, vad jag sett hittills, de enda som kommit på att riva lilla toaletten, vilket verkligen förvånar mig. Det finns några nedsläckta kök kvar som jag inte kunna se in i, men iaf. . . Det va en verkligt skön promenad, det enda som saknades för att göra det den perfekta promenaden hade varit ett fyrbent sällskap. Det va länge sedan vi sålde Abbe, vår Cavalier, men man saknar honom ändå. På psyk säger de att det kan vara värt att prova. Djur kan ha en helande effekt på psyket, så länge det inte blir ett måste till i vardagen som jag inte klarar av. Kanske får det förbli en dröm. Upplysta kök får kanske förbli mitt sällskap på kvällspromenaderna. Det är ju rätt mysigt ändå.

'STUDSMATTA!'

Ja, det va glädjeropet när Tindra å Milla kom hem å såg överraskningen mamma å pappa fixat när de va borta. Jag tror det är den mest välinvesterade hundring vi någonsin lagt på leksaker till flickorna. Ja, ni läste rätt, för etthundra kronor fick vi studsmatta, nät och stege. Jag gillar blocket, å jag älskar två små underbara, glädjestrålande hoppetossor!!

Blockettripp

Nu va det ett tag sen sist, men idag har vi ännu en gång lyckats med ett blocket fynd. Va det är? Ja, det får ni se om några timmar, när barnen kommer hem från gudmor gunilla ikväll. Det vore ju fel å visa er deras överraskning innan de får se den! Men eftersom det va ett par mil att åka tog Joel med lunch, och här sitter vi vid Antens strand. Inte helt fel. Visst ser det lite lyxigt ut?