Nytt hopp?

Hej igen kära vänner (och främlingar). Bloggen har i det närmaste bombaderats av besökare sista dygnet, och jag uppskattar väldigt alla ni som ber för oss och som på olika sätt försökt uppmuntra. Ibland undrar jag var gränsen går för hur mycket man ska blotta sig för allmänheten på en blogg som denna. Så personlig som jag varit de sista dagarna är ju verkligen att blotta sig helt. Men sista dygnet har jag på ett mirakulös, gudomligt sätt mått mycket bättre än som kan förväntas under sådana här omständigheter. Det finns bara en orsak till en sådan förbättring, era böner och Guds kraft! Jag måste dock förtydliga att inget praktiskt har löst sig i vår katastrofsituation, så vänner fortsätt be för oss! Jag ville bara med en glimt uppmuntra om att jag tror att något håller på att hända i mitt inre, och jag har fått ett nytt hopp om framtiden. Dock är det en lång lång resa kvar för oss. Men med era förböner så... ja, är ju ändå allt möjligt, eller hur? Be för Joel! Be att han får den friden i hjärtat som jag (trots omständigheterna) har fått känna sista dygnet. Be för barnen! De är ju det allra viktigaste vi har!