Guds ledning

Tack alla ni som är med och ber för oss. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, läget ändrar sig inte så mycket. Jag är väl omhändertagen hemma hos mina kära vänner Stina och Mats, och flickorna kommer hit å leker i eftermiddag efter dagis. Ska bli så mysig att få se dem!

Vi behöver fortfarande tydlig vägledning från Gud, be att jag och Joel kommer överens om samma mål och vägen dit. Jag vet att de flesta av inläggen innehåller önskningar om förbön, men det är för att jag är övertygad om att det är bästa sättet att hitta rätt i en. . .förvirrad. . .svår. . .situation. Å framför allt, be om beskydd över barnen.

Ta aldrig någon du älskar för givet

Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa gathörn eller vad morgondagen har i sitt förvar.

Gå på vattnet eller sjunka

Ja kära läsare... Detta är oftast en ganska lättsam blogg med vardagens små guldkorn. Jag har tyvärr inga sådana guldkorn att dela med mig i nuläget. Ni vet hur man brukar säga att vi gifta har "vårt på det torra". Tänk aldrig så! Ta aldrig någon du älskar för givet!!! Man vet aldrig vad morgondagen bär med sig. Idag har jag gått å gnolat på den gamla psalmen "Blott en dag, ett ögonblick i sänder". Tröstande. För så ser livet ut just nu. En dag i taget, oftast t.o.m bara ett ögonblick i taget.

Jag känner mig som Petrus, när han gick på vattnet med Jesus. För dig som inte känner till händelsen så kom Jesus gående på vattnet mot lärjungarna som satt i en båt på Genesarets sjö. Det blåste kraftig. Petrus ropar till Jesus och går ut på vattnet för att möta honom. Å han går. På vattenytan. Men när han är nästan framme vid Jesus tittar han sig omkring, ser vågorna och tappar tron. Han sjunker ner i vattnet. Jesus sträcker ut sin hand och drar upp honom och de går i båten.

Vissa stunder så känner jag sådan frid över situationen. Det är minst sagt storm omkring, och ändå klarar jag att gå. Men sen gör sig omständigheterna sig påminda. Tilliten till att Gud kommer lösa problemen och ge mig tillbaka min familj vacklar. Jag sjunker. Men jag hinner inte sjunka helt.

Jag vet att ni är många som ber för oss, och snälla, fortsätt med det! Vår familj är inne i en allvarlig kris. Era förböner har gett mig ny styrka, men jag vacklar. Joel saknar hopp, visar inga tecken (för mig) på att ha tro på framtiden. Vår framtid.

Jag saknar mina barn så fruktansvärt mycket, och jag vacklar varje gång jag tänker på att allt vi som familj byggt upp är på väg att tas bort.

Be vänner, be! Vi är en familj i kris. I desperat behov av helande till ande, själ och kropp. Å inte minst: Be om beskydd över barnen!! Vi behöver ett mirakel!

Världens bästa barn!

Idag fick jag veckans bästa timme med världens allra bästa barn! Fika och lek i Nolhaga ska aldrig underskattas! :) Ett gungande barnskratt kan verkligen sudda ut världens alla bekymmer. I alla fall alla mina bekymmer. :) Jag ser med längtan fram emot nästa gång jag får hålla en av dessa gudomliga barn i mina armar. Ni trosyskon som läser detta, sänd upp en bön till vår himmelske fader för dessa små underverk. Beskydd över dem (framförallt i denna förvirrade situation de hamnat i), och vishet till oss vuxna att ta hand om dem på bästa sätt!

???

Aaaaah! Jag vet inte vad jag ska skriva! Jag vet inte vad jag ska göra! Jag vet inte vad som kommer hända! Minuterna plågar mig, ovissheten biter i mitt inre! Jag försöker vara stark, jag försöker ha tålamod, jag försöker.... GUD! Var är du?? Vi behöver dig! NU!

Nytt hopp?

Hej igen kära vänner (och främlingar). Bloggen har i det närmaste bombaderats av besökare sista dygnet, och jag uppskattar väldigt alla ni som ber för oss och som på olika sätt försökt uppmuntra. Ibland undrar jag var gränsen går för hur mycket man ska blotta sig för allmänheten på en blogg som denna. Så personlig som jag varit de sista dagarna är ju verkligen att blotta sig helt. Men sista dygnet har jag på ett mirakulös, gudomligt sätt mått mycket bättre än som kan förväntas under sådana här omständigheter. Det finns bara en orsak till en sådan förbättring, era böner och Guds kraft! Jag måste dock förtydliga att inget praktiskt har löst sig i vår katastrofsituation, så vänner fortsätt be för oss! Jag ville bara med en glimt uppmuntra om att jag tror att något håller på att hända i mitt inre, och jag har fått ett nytt hopp om framtiden. Dock är det en lång lång resa kvar för oss. Men med era förböner så... ja, är ju ändå allt möjligt, eller hur? Be för Joel! Be att han får den friden i hjärtat som jag (trots omständigheterna) har fått känna sista dygnet. Be för barnen! De är ju det allra viktigaste vi har!

En sekund är som tusen år

Mitt liv, nej vårt liv, har rasat samman med buller å bång! Min sjukdom har infekterat mitt liv och min familj. På grund av min sjukdom har min man... ja... gett upp? tagit slut? tappat hoppet? tappat orken? tappat tron på oss? tappat viljan? Mitt hjärta skriker och ensamheten äter upp mig inifrån!

Joel svarar mig inte. Å jag försöker förstå. Jag försöker ge honom space. Jag vill ge honom all tid han behöver för att komma tillbaka, till livet och till mig och till barnen. Men hur klarar man att ge någon tid när varje plågsam sekund är som ett dygn, och huset skriker ut i öronbedövande tystnad att det saknas en man och två barn.

Kära vänner, be! Be för Joel! Det är såå viktigt! Be att hans huvud hamnar ovanför vattenytan! Be att han får livsglöd tillbaka. Be att han ser vart vägen går. Be att vägen går tillbaka till Åkaregatan! Be att han får känna att han vilar i Guds hand, verkligt! Be för barnen! Be att de inte skadas! Be att de klarar sig igenom krisen utan men! Be att jag får se dem igen! Be att vi blir en hel familj! Be för mig. Att jag orkar hjälpa Joel. Be att min värld hamnar på rätt track igen. Be att jag får tillbaka min familj och inte lämnas ensam. Be att jag blir FRISK!!! BE OM PSYKISKT HELANDE, ETT MIRAKEL I BÅDE MITT OCH JOELS LIV!!!!!!! HJÄLP!

My biggest misstake

Detta är det effektivaste sättet att bli av med sin familj. Kombinerat med långtidssjukskrivning och psykisk ohälsa så har man det perfekta receptet för att bli lämnad ensam. Sjukhusskräck på det så är det fullbordat.
Vem har någonsin påstått att alkohol hjälper, för stunden, mot ångest? Nu vet jag ännu mer varför jag är nykterist och ska så förbli resten av mitt liv. Nu är det bara att hålla tummarna och knäppa händerna för att livet kommer tillbaka till mig.

Kvällspromenad

Kvällspromenad i duggregn är förvårnandsvärt skönt. Friskt och svalt. Tyst och lugnt. Mitt område är perfekt att ta promenader i! Å nu på kvällen när det är mörk så är det perfekt att gå runt och tjuvkika in i upplysta rum =) Alla hus på våra paralellgator är likadana från början, så det är kul att se hur olika man kan inreda likadana hus! Å vi är, vad jag sett hittills, de enda som kommit på att riva lilla toaletten, vilket verkligen förvånar mig. Det finns några nedsläckta kök kvar som jag inte kunna se in i, men iaf. . . Det va en verkligt skön promenad, det enda som saknades för att göra det den perfekta promenaden hade varit ett fyrbent sällskap. Det va länge sedan vi sålde Abbe, vår Cavalier, men man saknar honom ändå. På psyk säger de att det kan vara värt att prova. Djur kan ha en helande effekt på psyket, så länge det inte blir ett måste till i vardagen som jag inte klarar av. Kanske får det förbli en dröm. Upplysta kök får kanske förbli mitt sällskap på kvällspromenaderna. Det är ju rätt mysigt ändå.

'STUDSMATTA!'

Ja, det va glädjeropet när Tindra å Milla kom hem å såg överraskningen mamma å pappa fixat när de va borta. Jag tror det är den mest välinvesterade hundring vi någonsin lagt på leksaker till flickorna. Ja, ni läste rätt, för etthundra kronor fick vi studsmatta, nät och stege. Jag gillar blocket, å jag älskar två små underbara, glädjestrålande hoppetossor!!

Blockettripp

Nu va det ett tag sen sist, men idag har vi ännu en gång lyckats med ett blocket fynd. Va det är? Ja, det får ni se om några timmar, när barnen kommer hem från gudmor gunilla ikväll. Det vore ju fel å visa er deras överraskning innan de får se den! Men eftersom det va ett par mil att åka tog Joel med lunch, och här sitter vi vid Antens strand. Inte helt fel. Visst ser det lite lyxigt ut?