Härligt mamma

Jag vet inte varför jag lovade det, men i en svag stund igår kväll så lovade jag Tindra att idag skulle vi äta kvällsmat i hennes rum. Detta gav höga förhoppningar och massa tankar till min härliga lilla fyra-och-ett-halvt-åring. På dagis har hon idag gått å tänkt ut hur kvällsmaten i hennes rum skulle arrangeras, och det första hon gjorde när hon kom hem var att flytta över Millas röda bord och stolar till sitt rum, hämta en handduk till duk, plocka fram en mix mellan vanliga tallrikar och dockporslinet. Ja, ungefär såhär såg det ut. Milla gillade storasysters ide, och satt hela måltiden och myste för sig själv "härligt mamma, härligt". Detta är kanske inget som rekommenderas att lova sina barn, men jag fick iaf ett riktigt guldminne från ikväll.

Livet går vidare

Nyss hemkommen från vår gudstjänst idag som tillägnats våra två mördade medlemmar och deras anhöriga. Dagens planerade familjegudstjänst ställdes in. Jag tycker vi har fått många motgångar i livet, men jag kan inte ens ana smärtan hos de närstående till T och I. Det är svårt att förstå att det hemska som hänt verkligen har hänt.

I vår familj går det uppåt. Jag fascineras av Guds godhet och mäktighet. Jag vet inte hur mycket eller vad jag ska skriva om vår situation, men det går åt rätt håll. Friskare, gladare, stabilare, hoppfullare. Å behöver jag skriva mer än det? =)

Dubbelmord R.I.P

Jag vet inte hur mycket ni läsare har läst på löpsedlar och i tidningar. Först fick jag höra om tragedin i mordet på en 4-årig pojke i Ljungby. Strax efter får jag veta att två personer mördats i Långared, strax utanför stan. För en stund sedan fick jag veta vilka som var mördade, vi kände dem. De är med i vår församling. Många mördare han jag mött i fängelser, många artiklar och program har man sett om hemska mord, men när det sker ett brutalt mord här på min hemmaplan på personer jag känner... det kryper läskigt nära! Det sitter en klump i hjärtat. Mina tankar och böner går till familj och anhöriga denna tragiska dag.

Effektiva veckan

Förra måndagen va vi och köpte virke till staketet, sen sattes stolparna och reglarna förra veckan, och idag hade jag och stina som projekt att såga till alla brädor. Det va så kul och rullade på jättesnabbt. Tror dock att jag kommer upptäcka ett antal muskler imorgon som jag inte visste att jag hade. . .

14 okt

Igår va en speciell dag. Det va min födelsedag, å även om det inte är speciellt speciellt att fylla 26 va det en bra dag i mitt liv. Underbara stina å sara överraskade med härlig girls-day-out lunch å fika på stan. Sen åkte jag hem och spenderade resten av dagen med min familj. Jag har verkligen lärt mig uppskatta sånt som jag förr tagit för givet, och jag somnade min första natt som ett år äldre med ett leende på läpparna.

Kvinnor på bygghandeln

Stina å Mats ska bygga staket till nya huset. Mats är på jobbet och de stora barnen är på dagis. Så jag å stina tog tillfället att ta en tripp till Allum, eller rättare sagt byggmax bredvid Allum, å köpte in virket. Det är visst ganska ovanligt att två 26-åriga kvinnor och ett spädbarn hyr ett släp och åker till en bygghandel. Både mannen på statoil (där vi hyrde släpet) och killen på byggmax kommenterade att vi va två tjejer. Ja, vi är två tjejer, men det gick alldeles utmärkt! I ösregnet bar vi brädor och stolpar som nu ligger fastspända bak på släpet. Ett litet steg för jämställdheten, men ett stort steg för oss! Trevlig start på veckan :)

Milla 2 år!

Lek i stadsparken med morbror Lukas.

Dagens alla händelser har idag gått i temat Milla. Mysfrukost, lek och grill i stadsparken, tårtkalas och massa paket! Nu sitter flickorna framför nya "Alfons och Milla"-filmen och frossar i pannkakor, godis och chips. Det är en nöjd 2-åring som jag strax ska börja natta.

Med hjälp av storasyster blåstes tårtljuset ut på tredje försöket.

Milla sitter och leker och visar moster Rut sina nya saker efter fikat.

<3 Sann lycka

Som jag skrev för några dagar sedan, ta aldrig någon du älskar för givet! Jag är så glad, är precis hemkommen från lekparken å promenaden med Fiffi och Milla. Lite ensamtid med världens bästa 1-år-och-364- dagars-flicka. Tindra är med Rut på stan inne i jönköping. Visst är situationen jobbig, men att kunna njuta såhär av enkla vardagliga händelser... Jag fattar inte hur jag kunnat missa så många fantastiska stunder när jag hade barnen nära hela tiden. Inte ens när Milla skrek i över en timme innan hon somnade igår kändes det det minsta jobbigt. Att ha två så fantastiska barn är en sann välsignelse, å jag ska göra allt för dem!

Fast mark

De säger att frid inte är avsaknaden av stormigheter, utan att hitta friden i stormen. Jag har haft en härlig dag idag. Mysfrukost med lillsyrran, långpromenad med Fiffi vid Vätterns kant, skrubbat pappas badtunna, slappat framför tv4play. Känt mig levande. Nu har pappa precis kommit tillbaka från Helsingborg och maten står på spisen. Härliga Annie är på granngatan å ska förgylla min kväll. Som om detta inte vore nog så känner jag mig som ett barn innan julafton i väntan på att flickorna ska komma hit till Trånghalla och jag ska ha de två och ett halvt dygn i sträck!
Läste igår citatet: "När man nått botten har man fast mark under fötterna". Ja, ibland känns det som om botten är nådd, men jag har fast mark under fötterna, huvudet är ovanför vattenytan och blicken högt.

Egna barn och andras ungar

Trots att jag inte har förmånen att spendera en söndagkväll med mina egna barn så har jag ändå fått det näst bästa, jag har mina barns bästa kompisar. Livet i en annan familj (trots omständigheterna) är kul, lärorikt, intressant och nämnde jag kul? Universums bästa barn är utan tvekan två små flickor vid namn Tindra och Milla, men barnen Hulldin är goda andraplatsare. Å de förgyllde denna söndagkväll/em. Efter middagen åt vi Stinas dubbel-choklad-kaka och... ja, såhär såg det ut i slutet av den matstunden: