Gnäll

Ibland känns dagen sådär irriterande motig. Det behöver inte va stora problem, men ingenting går som man vill. Ni vet vad jag menar, när det inte är "min dag". Igår va inte min dag. På kvällen va man sådär lagom irriterad/grinig. Å så kunde jag inte hålla mig utan beklagade mig till Joel. När jag är mitt uppe i att beskriva hur inget vill gå min väg, hör vi inifrån vardagsrummet: "Mamma, varför gnäller du så? Prata vanligt istället...". Man kunde inte annat än att dra på mungiporna när man hörde den mening, som man sagt så mååånga gånger till barnen, komma tillbaka till en själv! Å när jag smet in i deras lilla nybyggda koja och kramade om dem insåg jag att min dag inte va så hemsk iaf!